Stick å brinn!

Sydd avmaskning

Jag maskar av havskanten på min Simple Ziggurat. Trots att jag inte gillar att sy för hand så är sydd avmaskning min favoritteknik för avmaskning i ärmslut, i nederkant när man stickat uppifrån och ner och i halskanter. Naturligtvis beror det på materialet också men som här tycker jag att det blir snyggast med den. Första gången jag stötte på den avmaskningen var i Elisabeth Zimmermanns bok Knitter's almanack. Hur man gör finns längst ner i den här utmärkta artikeln från Knitty: http://www.knitty.com/ISSUEsummer06/FEATsum06TT.html. Och så får ni gärna lyssna på Nördic Knittings poddavsnitt om Elisabeth.

Nu ska jag ägna resten av midsommarafton åt att maska av resten av halskanten, för nackdelen med metoden är att det tar en halv evighet (plus att det är hur tråkigt som helst om man behöver repa upp).

Jag övervägde I-cordavmaskning rakt på kanten men stickade en kortare ribb som matchar övriga muddar.

Sjaltips

Visst är det alltid svårt att veta hur långt garnet räcker!

Jag har ju börjat sticka Dew Drops Shawl och i mönstret finns en länk till designerns egen sida där hon har gjort en sjaluträknare. Du skriver i några siffror, väger ditt garn och - voilà - du vet hur många varv du kan sticka och ha plats för avmaskning innan garnet tar slut! Fantastiskt!

Här är länken: http://knit.colourfuldesigns.co.uk/?p=157

Här är en till bild på den slätstickade delen av sjalen. Ska hem och väga och se hur många varv till jag ska göra innan det är dags att börja med mönsterdiagrammet.

Bönfärgning

Tack för alla kommentarer om de färgade garnerna! Susanne önskade mer info om hur man färgar med bönor. Nu är ju inte jag någon expert alls, jag har bara gjort ett försök, men jag kan beskriva hur jag gjorde.

Jag har också satt igång en sjal av böngarnet...

 

Innan jag satte igång att färga sökte jag bland listorna på Ravelry (sök på "Black beans" i något av färgningsgruppernas diskussionstrådar - sök på "dyeing" bland grupper först och välj någon som sysslar med växtfärgning mm) där det fanns en hel massa tips. Helst ska man ta bort vätskan från bönorna, men det finns flera exempel där man har låtit bönorna ligga kvar också.

Så här gjorde jag

1. Köpte en påse svarta bönor (900 g)
2. Köpte en förpackning (typ flaska) kalialun på Uppsala färg (alunet kommer från www.nitor.se)
3. Tvättade en härva naturfärgat garn.
4. Löste upp 20 gram alun i rumstempererat vatten (från kranen) - det var lagom mycket vatten för att en härva garn skulle få plats i bunken.
5. La i garnet i alun-vattnet och samtidigt la jag bönorna i blöt (täckte dem + ganska mycket till, jag fick fylla på efter ett tag också)
6. Det här fick stå över natten, ca 11 timmar. Enligt Ravelry skulle man ha garnet i alunet i minst 12 timmar om man gör på det här sättet. (det ska också gå bra att beta på "vanligt" sätt. Jag har aldrig gjort det så jag vet inte hur man gör - googla!)
7. Sen tog jag upp garnet, vred ur det lite och tjoffade ner det i vätskan ovanpå bönorna. Kramade igenom det så att det kom svart bönvätska överallt. Grävde ner garnet litegran under bönorna.
8. Och så fick det stå där. Jag puttade ner det när det dök upp till ytan.
9. Efter ungefär 5 dagar, när jag kommit hem från midsommarfirandet så tog jag upp garnet, sköljde det flera gånger, någon av de sista gångerna hade jag en skvätt ättika i vattnet (jag har för mig att någon sagt att det är bra). Sen fick det torka.

 

 
  

Jag vill gärna se resultatet om ni har färgat eller färgar med bönor!

Så fel det kan bli + ett tips

Det är inte lätt alla gånger. Något som verkar så rätt blir så fel.

 
Fel möbius-sjal. Den är alldeles för o-vid och alldeles för hög. Fel, fel, fel. Ful bild är det också. Hur kan man var så himla korkad och göra på det sättet??!

 
Rätt möbiussjal. Dubbelt så många maskor, hälften så många varv. Helt rätt. Glipa i halsen ska det vara. Då blir man glad.

Sjalen har jag stickat i evilla-garn, 2-trådigt, inköpt på forna Marias garn, numera Litet nystan, vid Mariatorget i Stockholm. Jag minns inte stickstorleken, jag skulle tippa på 3,5 eller 4 mm.

I första versionen hade jag ca 150 maskor, i andra det dubbla. I och med att jag stickar 4 varv räta och 4 varv aviga är det inte jättenoga med maskantalet. Det är variationen i varv som ger vågeffekten.

Jag har sett och läst ett antal beskrivningar av hur man stickar möbiussjalar. Barbro har en bra beskrivning på sin blogg (beskrivningarna finns i högermarginalen, scrolla ner!), men jag lägger upp mina maskor på ett annat sätt, för att få en helt osynlig start. Starten hamnar nämligen mitt i sjalen och där vill jag inte ha någon extra liten kant eller vridna maskor.

 
Ingen synlig uppläggningskant.

Hur gör jag då? Här kommer ett försök till beskrivning.

Jo, jag lägger upp maskor som halvslag (här kan du se en video på engelska). Kollar 3 gånger att uppläggningen inte har vridit sig. Jo, jag kollar faktiskt 3 gånger. Har man en lång uppläggning är det jättesvårt att se. Jag har också testat att slarva och bara kolla 2 gånger. Ja, det gick väl sådär. Kolla 3 gånger, är mitt tips.

 
Här har jag precis lagt upp så många maskor jag vill ha.

Jag tar bort löpöglan och gör sen, precis som i Barbros beskrivning, så att jag vrider ett halvt varv och börjar sticka på undersidan av uppläggningen, mellan maskorna. Låt maskorna sitta kvar på undersidan!

 

Det går lättare om man föser maskorna ner över stickans vajer, man får lättare plats då. Man får också dra efter lite grann i den korta tampen efter uppläggningen, för att inte maskorna ska bli jättestora.

 

Sen, när man stickat mellan alla maskor och man kommit runt till början så är det trångt och meckigt och jättejobbigt. (Därför har jag faktiskt fuskat på de här bilderna och inte gjort på riktigt.) Nu ska man sticka själva maskorna på uppläggningsvarvet. Men om man kollar lite så ser man att de är vridna, i förhållande till hur maskorna på undersidan ser ut. Därför vänder jag dem genom att sticka in stickan bakifrån i maskan (bilden nedan till vänster), lyfta av den av stickan, och sätta tillbaka den (maskan är vänd) och sticka den rätt (bilden nedan till höger).

 
Vänd maskorna rätt. 

Så får man en start på möbiusen utan att det syns något. Ibland blir maskorna lite större i själva uppläggningsvarvet, precis i början, det kan man dra åt om man vill. Fortsätt att sticka runt i valfritt mönster. Tänk på att om du bara stickar räta maskor kommer den bli slätstickad på halva och avigt slätstickad på andra halvan!

 
Efter första varvet. Vajern sitter i maskorna nertill.

Lycka till!

På löpande band?

Kanske inte på löpande band men i alla fall i en lång lång rad. Så sker muddstickning hemma hos mig just nu.

Att sticka så här har jag lärt från den alltomkunnande H på En till stickblogg. Ungarna ser lite frågande ut och undrar om det blir ett skärp. 

När jag stickat klart kommer jag att pilla upp de färgglada trådarna så att maskorna blir "fria" (men på stickor) och så syr jag ihop mudden. Själva mudden både börjar och slutar jag på ett avigt varv. Sen stickar jag ett varv med färgglatt garn. Och börjar på nästa mudd. På det sättet behöver jag inte komma ihåg hur många maskor jag la upp när jag ska sticka den andra mudden som helst ska vara likadan som den första (möjligen spegelvänd, som i det här fallet).

Mycket fiffigt. Och när jag ändå var i farten så gjorde jag ett par muddar till.

Det är runt 30 maskor i uppläggningen och jag stickar med stickor 2 mm och Regia silk och rocaille-pärlor från Gutermann. 

Randigt

I sommar blev det randiga strumpor. Jag försökte mig på det där med att det inte skulle bli så stora hack när man bytte färg... I de bredrandiga strumpornas fall så skulle jag lyfta en maska så skulle det hela dra upp sig och allt skulle se jämnt och fint ut. I teorin. I praktiken kanske jag gjorde fel och lyfte fel maska? Jag tyckte att det såg ut som vanligt. Möjligen värre... Nåja, den sidan är ju bak på strumpan och den syns ju inte när man har fötterna i soffan eller på bordet.

 
Diskreta strumpor till min man. Garnet (det beigea) är Strömpegarn (med danskt ö) inhandlat på någon koop längsmed vägen och hjerte sockgarn (det svarta). Stickor 2,5mm, 64 maskor och 3+1-resår. Rund tå fick det bli till slut. (Jag klippte upp och gjorde om på stickkafét igår.)

Roligare var det att varva det hysteriskt färgglada garnet med svart och sticka spiraler med båda färgerna igång samtidigt. Mer sånt kan det bli! (Hysteriskt färgglatt garn från garnbyte, det svarta är fortfarande hjerte sockgarn)

För en mer konkret och kanske mindre totalförvirrad förklaring av vad jag har försökt beskriva ovan, titta på denna film. För en väldigt extensiv beskrivning av mer ränder och mer teknik än vad jag hittills har studerat, besök denna hemsida.

Attiraljer

När man stickar behövs ju ofta både den ena och den andra attiraljen - nålar, stickor i olika längder och grovlekar, garn och måttband är bara en början. Sen kommer saxar eller trådskärare, blockningsbräda, garnvinda, stickihophållare, stickmätare. Och för den som inte har nog med saker och som dessutom brukar läsa samtidigt som den stickar kan även andra attiraljer vara bra att ha. Hittills har jag nöjt mig med en fin sten från favvostranden eller mobiltelefonen om jag inte orkat bära med mig stenen. Nu har jag attiraljer!

Efter ett tips från en för mig närstående person att denna attiralj fanns testad på bokhora-bloggen så klickade jag genast fram till försäljaren och köpte en hållare för pocketböcker och en för inbundna böcker. Med porto blev det cirka £12 och snabb leverans var det också.

Naturligtvis har jag testat och delar med mig av mina erfarenheter... Klicka på bilderna om du vill se dem i större storlek.

 

Inbundna böcker ligger ju oftast ganska bra, så här har stenen också funkat ganska bra. Man får iofs flytta på den efter en stund, så man kan läsa hela uppslaget. Den lilla hållaren som enligt instruktionen ska vara för inbundna böcker håller upp boken bra och man ser bra. Det är lätt att bläddra. Däremot blir sidorna lite knöckliga, så en liten varning om man är känslig för sånt. Jag skulle inte läsa den finaste boken i världen med bokhållare. Fast jag har inte så många så fina böcker, så det ska nog gå bra. (Här: Fienden inom oss av Jan Guillou.) Ett plus också för att hållaren är liten och platt och tar minimalt med plats.

 

Pocketböcker är det oftast värre med. Eftersom jag ju är dotter till två grafiker så har jag svårt att knäcka bokryggen ens på pocketböcker. Inte med vilje i varjefall. Som synes funkar då inte sten alltid så bra. Det har hänt att både sten och bok har flugit. Pockethållaren kom i två storlekar; en mindre som passar den "svenska" normalpocketen och en större som passar "storpocket". Jag hade en bok jag köpte i Kanada i detta test (DeNiro's game av Rawi Hage) och jag är nöjd med funktionen. Man kan vicka boken för att få bra vinkel på ljuset. Det är lätt att bläddra och om pinnarna kommer ivägen för texten kan man lätt puffa till dem eller läsa runt dem. Stort minus för att hållaren är ganska otymplig och lång och ful. Hållarna knögglar inga sidor, det är ett plus.

Summa summarum är att båda hållarna får klart godkänt, minst, och att jag kan rekommendera dylika till stickande läsare med sidproblem. Kvar att testa är den lilla hållaren på en pocketbok, det kanske funkar det med och vilket lyft det skulle vara för transporterbarheten!

Ytterligare ett par i väntan på...

... att min strumpstickning dyker upp.

 

Raggisar till Kattelinen. Garnet är från typ Österrike. Stickor 2,5mm, mönster är nederdelen av cykel-sockorna i Nancy Bush bok om Vintage-sockor.

Jag har också fått frågan om hur jag gör tån. Lättaste tån med lite växmån eller tåvickningsmån gör jag så här:

1. Sticka tills foten precis täcker lilltån.

2. Fördela maskorna på fyra stickor så att det är lika många maskor på vardera stickan.
3. Sticka tills två maskor återstår på stickan, sticka dessa två maskor rätt tillsammans.
4. Fortsätt tills fyra maskor minskats.
5. Det här minskningsvarvet upprepar jag vartannat varv tills tre minskningar är gjorda, sedan minskar jag varje varv tills 4-8 maskor återstår, tar av garnet och drar det igenom resten av maskorna.

Den minskningen ser ut så här:

 

Fördelen är att man inte behöver bry sig så noga om vad som är upp eller ner eller vilken sida man ska göra minskningen åt vilket håll.

Nya utmaningar

Jag hade ju lovat att jag skulle försöka mig på nya utmaningar. I och med att jag lyckades få två nystmaskiner i födelsedagspresent tänkte jag att jag skulle byta den ena mot något jag kanske inte skulle köpt själv - inte i första taget iallafall. Nystmaskinen byttes mot det här:

Det är en bok om smygmaskvirkning och en smygmaskvirkningsnål. Bytet skedde på Svensk Hemslöjd. Ligger inte denna hemslöjdsbutik i närheten av dig kan du få tag till samma produkter (och till ett mycket trevligare pris) i en dator med internetuppkoppling - klicka bara här för ett besök i Helylles utmärkta virtuella affär. (Själv har jag beställt garn till såna här...)

Jag och virkning är egentligen inte den bästa av kombinationer men jag tycker att det här kanske är en virkform som passar mig bättre. Jag vet inte riktigt om jag och den särskilda virknålen är helt överens men det går att virka med vanlig virknål. Och så vet jag inte riktigt hurpass viktigt det är att hålla tråden i höger hand. Det känns som att man kan rationalisera och öka takten i virkandet med tråden i vänster hand. Boken föreslår en vante som provobjekt. Jag rationaliserade det också och testade med ett (långt) ringfinger.

Jag gillar den struktur som metoden ger och kommer helt klart testa mer. Jag tror att jag ska ge mig på ett par vantar i tretrådigt ullgarn som jag och barnen färgade för ett tag sedan. Eller om jag ska göra i tynnre (som det heter här i Uppsala) garn och göra randiga. Beslut, beslut...

Att sticka en häl - del 2

Då kommer nästa del av hur man stickar en häl, som egentligen inte är hälen, utan formning av vristen. De maskor som finns kvar från hälen motsvarar bara den del av hälen som är under foten. Maskorna för fotens översida är de som inte stickades med i hälen. Därför måste maskor längs med hällappen plockas upp för sidorna av foten och då passar det bra att forma strumpan lite för att kompensera för att vristen är lite högre än resten av foten.

Sticka hälens maskor räta (lyft första maskan). Plocka upp kantmaskorna (eller om det inte blev några kantmaskor, hälften så många maskor som du har stickat varv, alltså en maska vartannat varv) med en annan sticka. På högersidan brukar det gå lätt och maskorna hamnar åt rätt håll (sitter på stickan som de gör när du stickar).

Bilden visar avigsidan av hälen och hur jag tar upp ena bågen av kantmaskorna längs med hälkanten.

Jag brukar sticka de upplockade maskorna genom bakre maskbågarna så att de blir vridna för att det inte ska bli hål längs med hälkanten.

Så här ser kanten ut efter att maskorna är stickade.

Jag brukar också ta upp ytterligare en maska efter hälkantens maskor, mellan hälkanten och maskorna för fotens ovansida (oxå för att det inte ska bli hål): jag tar upp den tråd som går på tvären mellan maskorna (som på bilden) och stickar den genom bakre maskbågen.

Sen stickas maskorna som man har sparat när man stickat hälen (de gula maskorna på den här bilden) tills man kommer fram till vänstra hälkanten.

Plocka upp en maska i skaven mellan foten och hälkanten, precis som i andra sidan, och plocka sedan upp maskorna längs med vänstra hälkanten också. Bilden visar när jag plockar upp ena bågen av kantmaskorna längs med hällappen.

Jag tycker ofta det är svårare att plocka upp maskorna på vänsterkanten så de hamnar "rätt" med en gång. Bilden visar de upplockade maskorna, några är rättvända, andra felvända. Om de hamnar fel kan man plocka över alla maskorna på en annan sticka och ordna dem rätt under tiden, eller så kan man ordna till maskorna när man stickar dem.

Även vänstra hälkantens maskor stickas genom bakre maskbågarna. När du gjort det är du i läget som bilden visar. Man brukar nu räkna med att början av varvet är mitt under foten, dvs i mitten av hälen, oavsett var varvet började tidigare (har du stickat hälen över sticka 4 och sticka 1 är sticka 1 fortfarande sticka 1). Om man stickar strumpan i slätstickning fortsätter man nu att bara sticka runt i slätstickning - men - nu har man fler maskor på stickorna än när man började och man ska minska antalet maskor så att man kommer tillbaka till ursprungsantalet (om det inte står nåt annat i mönstret).

Minskningarna brukar man göra vartannat varv och man minskar på vardera om ovansidan av foten. Den första minskningen man gör är på fotens högra sida (om man ser på foten ovanifrån), till vänster om hälen, och den gör man genom att sticka ihop de två sista maskorna före fotens ovansida rätt. Sen stickar man maskorna som hör till fotens ovansida. De två första maskorna därefter (de som hamnar på fotens vänstra sida, till höger om hälen) stickar man ihop med en hoptagning som lutar åt vänster, t.ex. genom bakre maskbågarna eller en överdragshoptagning (=lyft en maska som om du skulle sticka den rät, sticka 1 maska rätt, dra den lyfta maskan över den nyss stickade maskan).

Om du räknar stickor ska sticka 1 börja mitt bak på hälen och sluta vid den upplockade maskan mellan häl och fot. Maskorna för fotens överdel fördelas på stickor 2 och 3. Den vänstra sidans vrist och hälmaskor ska finnas på den fjärde stickan.

De här minskningarna gör man vartannat varv tills man har så många maskor som man började med. Sen stickar man runt runt tills det är dags för att ta ihop strumpan för tån. De här strumporna tog jag ihop genom att sticka ihop de två sista maskorna i varje fjärdedel varje varv tills 8 maskor var kvar (därefter drog jag garnet igenom de maskorna och fäste). (Tyvärr kan jag inte visa nån bild på den färdiga strumpan just nu, jag kan inte hitta dem, troligen ligger de i tvätten någonstans...)

Jag hoppas att det här är något som kanske hjälper dig på vägen till en skön socka!