Stick å brinn!

Obloggat 24 - Riddari

Julafton är väl inte slut än? Här kommer nummer 24! En Riddari till lillasyster.

Specifikationer 

Beskrivning: Riddari av Vedis Jonsdotttir som dels finns i en bok jag köpt och dels finns den gratis på Järbos hemsida

Storlek: M på bredden och S på längden.

Garn: Lettlopi. Nu minns jag inte på rak arm hur mycket av bottenfärgen som gick åt men jag har för mig att jag precis behövde börja på det nionde nystanet för att maska av och sy ihop under ärmarna. Sen gick det åt mindre än ett nystan av det vita och ungefär 1,5 vardera av svart och blått.

Stickor: 3,5 till kanterna och 4,5 till resten.

Modifikationer: Jag hade tänkt lite fel när jag köpte garnet och hade två nystan av det blå och ett av det svarta men ville ha oket så som det är stickat. Då skulle enligt beskrivningen nederkanternas mönster också varit i svart istället för blått. Jag tänkte att jag skulle chansa och se om garnet skulle räcka om jag körde med blått nertill. Det gjorde det såklart inte så jag fick komplettera med ett svart nystan. 

Och så stickade jag in blå prickar i mitten av de stora vita fälten i oket. Jag har inte så mycket emot att sticka med tre färger om det bara rör sig om några varv. Det går inte så fort, det gör det inte, men funkar ok. Sen avslutade jag med en blå resår. I övrigt har jag följt beskrivningen.

Det här var verkligen en snabbstickad tröja! Tre veckor från garninköp till färdig tröja! Och det är kul med islandströjor. Jag tappade lite sugen när min Idunn inte blev som jag ville men det innebär ju att jag har garn till en egen Riddari. Eller någon annan fin modell.

Obloggat 9 - Flax light

Jag köpte mig en härlig härva garn för ett presentkort på Yll o tyll. Det var Malabrigo sock i färgen plomo. Kanske tyckte jag den var lite ljus när jag fick se den i dagsljus men ändå fin. Det skulle bli en sjal. Men se, det blev en Flax light. 

Vännen K har det här som ett av sina favoritmönster och det är faktiskt lätt att förstå varför. Bra beskrivning och i kombination med ett trevligt (och mjukt) garn blir det här en jättefin tröja. I mjukaste laget för mig men perfekt till en ettåring.

Tröjan stickas uppifrån och ner och de rätstickade delarna på axlar och ärmar gör att det händer något i stickningen och så går det lätt att räkna efter hur många varv man har stickat.

Avmaskningen gjorde jag från avigsidan med endast räta maskor och så kallad suspended bind-off (youtuba det - en utmärkt avmaskning i många fall! Jag gjorde den också på sjalen Salt).

Specifikationer

Beskrivning: Flax Light av Tincanknits, stl 1 år

Garn: Malabrigo sock i färgen Plomo, 68 gram

Stickor: 2,75 mm till resåren och 3,75 till resten.

 

Innan det blev en barntröja så började jag faktiskt att sticka både en Hitchhiker och därefter en Antarktis. Kanske hade det blivit bättre efter tvätt då materialet hänger ut sig lite men jag var inte helt förtjust i det kasslernätsliknande materialet som det blev med det här boingiga garnet i kombination med hålmönstret i Antarktis. Jag kommer helt klart prova den beskrivningen ihop med ett annat garn. 

Emelie den andra

Jag stickade tidigare koftan Emelie och nu har jag gjort klart en till för jag gillade min första så mycket.

Den här gången i senapsgult eller lejongult (eller bebisbajsbrunt som jag också fått höra) färgat på grått garn från Ullcentrum, 400 meter/100 meter. Stickor 3 mm (2,5 mm till kanterna). Den här gången stickade jag en lite längre variant. Med knappar väger den 260 gram. Knapparna köpte jag på Yll o tyll.

Beskrivningen är alltså Emelie av Elin Berglund. Klockren beskrivning. Tyvärr hade jag läst och mätt och räknat lite slarvigt så när jag hade stickat klart kroppen, plockat upp maskor och stickat båda ärmarna och höll på att plocka upp för halsringningen så upptäckte jag att ena framstycket var kortare än det andra. Så det var bara att repa upp ena ärmen och delar av framstycket och sticka om. Men det var det värt.

Håll tillgodo med stökiga sovrumsselfiesar, en med öppen och en med halvstängd kofta.

Och en från jobbet.

Snabbväxande

Bebisar växer fort. Tröjan och mössan och sockarna i Lanett (mönster Nancy från Sandnes garn, häfte nr 1618) passade med näppe. Storlek 9 månader. Ett nystan av det turkosa gick åt och jag använde st 2,5 mm. Kanske får jag göra en till kofta - det var rolig stickning med flera fiffiga detaljer. 

Knappar och garn från Yll o tyll. 

För den som undrar blev det här färdigt innan Stash dash så ännu har jag 0 meter inrapporterade. Dags att fästa lite trådar. Och att bilderna är på tvären beror på att Typepad tog bort sin app och ersatte med ett dåligt alternativ... och jag har semester så då tänker jag inte öppna datorn i onödan :)

Bebisstickning

Det är något konstigt det där med att sticka små kläder som man ändå vet kommer att användas på riktigt. Bebiskläder alltså. Till skillnad från dockkläder. Konstigt för att jag tycker det är så himla kul  

Jag köpte ett häfte från Sandnes garn (nr 1618) som innehöll flera söta koftor och mössor (och kortbyxor men de var inte lika söta). Lite Lanett och så är jag igång med en Nancy-kofta i babystorlek. 

Arantröjan

Jomen, ja! Visst är arantröjan till Moa färdig - tack för påminnelsen! Jag hade till och med gjort i ordning ett inlägg men inte publicerat. 

Specifikationer
Beskrivning: nr 746 från Garntjänst
Storlek: Stickad efter storlek M men enligt storlek L på längden (förutom ärmhål) och kanske lite ytterligare längre ärmar
Garn: 4-trådigt ullgarn av typ svenskullgarn men inte från Kilafors. Det stod Aran 4 tr på den lilla lappen
Garnåtgång: 940 gram
Stickor: 4 mm till resårer och 4,5 till resten
Kommentar: Rolig stickning, lite kämpig för händerna och synd att jag inte kan läsa innantill så man slipper repa upp... Passformen blev lite lagom stor, det har utlovats att jag ska få ta bild med tröjan på men det måste nog bli utomhus eller en dag när hon fryser. Härligt med fett garn som blommar ut när man tvättat. Monterade först och tvättade sen.

Tröjor och passform (och mer om Laine)

Roligt med era reaktioner på mitt inlägg om Laine. Ni behöver absolut inte hålla med mig och jag vill gärna veta vad ni tycker om ni har läst den! Apropå det inlägget så undrade Heidi vad jag tycker om tröjmodellerna i den. Alla beskrivningar kan man som vanligt (nuförtiden) spana in på Ravelry (länk). Fem av de 11 beskrivningarna är tröjor/koftor (en klänning men den går att korta av till en tröja med instruktioner för det). Alla stickas uppifrån och ner, de flesta med något slags raglan. Koftan Lanes har en falsk axelsöm och en ärm som mer liknar en isydd ärm än de andra modellerna. Med en modifierad halskant skulle jag eventuellt kunna tänka mig att göra en sådan. Jag tycker också att Ancasta är fin (jag skulle i så fall göra den som tröja). Av beskrivningarna som inte är tröjor gillar jag sockarna Siv.

Under 2016 har jag fått färdigt ovanligt många tröjor. Dels körde vi kurs med sticka tröjor som passar och dels tror jag att jag hade något slags uppdämt tröjsug och hade redan börjat med några. Två av koftorna jag stickade (Whippet) och Romy (även på bild nedan) stickades uppifrån och ner och ärmkullarna liknar dem i Lanes. Längst upp slutar inte ärmkullen i en rundning utan det blir som en kil upp mot halsen (på bilden halvt dolt av kragen).

 

Tröjan Simple Ziggurat stickades också den uppifrån och ner men den här konstruktionen gav en "vanlig" rundad ärmkulle (fler bilder finns om du klickar på länken). Jag stickade också koftan Emelie. Den stickas nerifrån och upp och sedan plockas det upp för att sticka ärmen uppifrån och ner med förkortade varv för att få till en fin ärmkulle, motsvarande en isydd ärm.

Nu har jag inte stickat en kofta med ordentlig isydd ärm och ärmkulle enligt våra förträffliga instruktioner och mått men det är troligen den typen av tröja/kofta som skulle sitta bäst på mig. Även om Romy sitter bra när jag är still så åker den runt när jag rör mig, jag måste hela tiden rätta till den och dra i ärmarna så att de sitter rätt över axlarna. Samma gäller Whippet. Det är de andra tröjorna som sitter bäst. Det gör såklart att jag är lite tveksam till att sticka Lanes. Jag har just stickat färdigt Epistrophy som har ett runt ok och alltså är en annan modell. Jag har provanvänt den men inte fotat ordentligt och ett första intryck är att den är ok (haha) men att en isydd ärm hade gjort den nättare.

Simple Ziggurat ger ju en tröja som inte behöver monteras men man har mindre kontroll över att forma halsringningen som man vill (och dessutom hade jag ganska mycket issues med att få nederkanterna och ärmarna som jag ville men till slut blev jag nöjd).

Lite kul är det att vår kursledare tillika koftexpert hävdat allt det här hela tiden. Det är inte så att jag inte har litat på henne men man blir också inspirerad av vad andra stickar och vill prova på nya designer. Utan att behöva räkna om till en isydd ärm.

Hur tänker ni kring olika tröjmodeller och passform?

Monteringsdags och antal projekt

 Jag har nu stickat klart delarna till arantröjan. Jag satte ihop dem med lite säkerhetsnålar och stickmarkörer för att se om det var något som behövdes modifieras innan ihopsyning. Dottern hävdade att de 10 cm för långa ärmarna var perfekta och att övrigt verkade ok samtidigt som hon pustade över hur varm tröjan var. 

Delarna drar ihop sig lite på bredden och jag vet att dottern vill ha den oversized (inte bara ärmlängden alltså). Dessutom behöver garnet få sig en tvätt för att få bort spinnolja och bli mjukare. Först funderade jag på att spänna ut delarna innan montering men jag måste ju också sticka på en halslinning så jag har bestämt mig för att göra som jag brukar, alltså montera färdigt först och sen tvätta hela plagget.

Så nu har jag alltså två tröjor som behöver monteras (min Epistrophy ska klippas upp också). Malin ställde en intressant fråga under mitt listinlägg om hur det kommer sig att många som stickat länge ofta har flera pågående stickprojekt samtidigt - vill vi inte att det vi stickar på ska bli färdigt fortare så att vi kan använda det snabbare? Först och främst vill jag säga att jag inte alls tar illa upp av frågan - det är en relevant fråga! Jag kan bara svara för mig själv också för jag vet att andra är mer "monogamstickare", alltså stickar på ett eller max ett par projekt åt gången.

I början när jag stickade så stickade jag också bara på ett projekt åt gången. Dels så var det ju så att den saken jag stickade på ville jag ha klar. Sen tror jag att det kan vara så att i början så är allt med stickning lite svårt och koncentrationskrävande. Nu vill jag ha ett (eller fler) lätta projekt som bara flyter på som jag kan sticka på när jag ser på en spännande och uppmärksamhetskrävande film eller när jag läser (ja, jag läser och stickar samtidigt!). När det är mer prat-tv eller om jag är på stickkafé så har jag gärna en stickning som kräver lite mer koncentration, till exempel flätstickning, spetsstickning eller flerfärgsstickning. Extra kluriga stickningar som komplicerad spets behöver kanske full uppmärksamhet eller klarar att jag lyssnar på en podd eller radio samtidigt. 

Jag vill också kunna ha en annan stickning till hands om den stickning jag håller på med skiter sig (måste repas upp, plocka upp en tappad maska eller något annat som kräver fokus - kanske är det dags att mäta eller prova eller börja på ett nytt moment i beskrivningen) när jag till exempel ser på film och inte vill pausa. Så förutom att ha projekt med olika krånglighetsgrad vill jag gärna ha ett par av ungefär samma krånglighetsgrad på gång.

Vissa garner och stickor är jobbigare för händerna än andra. Till exempel arantröjan som nu nästan är färdigstickad är lite tjockare stickor och en ganska fast masktäthet och jag behöver byta till ett projekt med lite tunnare stickor efter ett tag för att inte få ont i  händerna.

Ett annat skäl till varför det blir en massa pågående projekt är också nyfikenhet och kanske en viss brist på tålamod - jag ser ett mönster eller ett garn som jag vill prova och har svårt för att vänta! Sen är det ju så att om man vill att en viss sak ska bli färdigt snabbare så får den mer uppmärksamhet än andra saker. För min del så blir det ofta så att den snabbare får sina trådar fästade och blir monterad snabbare. Jag tycker att det är lite svårt att samla motivationen och den koncentrerade tiden som krävs för att montera plagg och spänna ut sjalar ibland. Kanske är jag mer "processtickare" än "resultatstickare", i alla fall ibland. Deadlines och presenter är bra morötter för att få färdigt saker.

Berätta gärna hur ni andra tänker kring det här!

PS Jag inser också nu att jag inte tog med min "nödstickning" jag har liggandes på jobbet - ett par sockar som kommer att komma till användning när de än blir klara och jag riskerar inte att komma naken till jobbet 

Plötsligt händer det

Att vara stickare och ha barn är som en bergochdalbana. När barnen är tillräckligt små kan man sticka precis vad man vill (om man hinner) och sätta på dem det utan att de klagar (mer än annars). Sen kommer en period när de vill ha och önskar (läs: kräver) att man stickar vissa saker. Det kan vara saker man inte visste fanns (en sjal som går lixom från huvudet och ner tajt såhär och med hål för ögonen och munnen och som sen slutar nånstans här nere vid axlarna) eller som man i sin vildaste fantasi ens hade tänkt att man skulle sätta stickorna i (fun fur). Därefter kommer förnekelseperioden. Nej, jag vill inte alls ha något du har stickat (tolkas av den stickande föräldern som att barnet inte längre älskar en)! Sen, plötsligt så händer det. En snood här. Ett par vantar och sockor där. Och så. Flättröjan!

Nåja. Egentligen var det inte riktigt så det hände. Dottern krävde av den annars så snälla pappan att hon skulle få hans flättröja. Han vägrade och hänvisade till den stickande mamman. Som raskt hissade fram garn och mönster till en sådan tröja hon själv använde i gymnasiet (naturligtvis var det min pappas tröja).

Här är en likadan, det är min mammas. Tyvärr alldeles för kort för min dotter.

Hur många flättröjor finns det, kan man undra. På åttiotalet stickade min mormor dessa arantröjor, jag tror hon gjorde fem eller sex stycken - en var åt döttrarna och deras män (möjligen var det en av dem som inte ville ha en). Sen var hon så less på dem så att hon slängde beskrivningen.

Min mormor, mamma och hennes två systrar stickade jämt när de sågs. Helgerna när vi besökte mormor och morfar var som ett enda långt stickkafé, endast avbrutet av såsavsmakning, lunch och eftermiddagskaffe. Köksstolarna var dessutom perfekt utformade med knoppar på vardera sidan av ryggstödet så att man kunde hänga sin stickpåse där medan man bläddrade i garntjänstkatalogen eller i den från Stoff och stil. Jag fattade ingenting och krävde att mamma skulle sticka färgglada saker i lurvigt garn.

Lyckligtvis hittade jag beskrivningen till arantröjan många år senare, hos Garntjänst innan de la ner. Så länge har jag alltså haft beskrivningen och även garn till att sticka en ny sådan tröja till mig själv. Nu blir den till dottern istället. Det är ok. Kanske tycker hon om mig lite i alla fall. Dessutom är det kul att sticka flätor.

Sydd avmaskning

Jag maskar av havskanten på min Simple Ziggurat. Trots att jag inte gillar att sy för hand så är sydd avmaskning min favoritteknik för avmaskning i ärmslut, i nederkant när man stickat uppifrån och ner och i halskanter. Naturligtvis beror det på materialet också men som här tycker jag att det blir snyggast med den. Första gången jag stötte på den avmaskningen var i Elisabeth Zimmermanns bok Knitter's almanack. Hur man gör finns längst ner i den här utmärkta artikeln från Knitty: http://www.knitty.com/ISSUEsummer06/FEATsum06TT.html. Och så får ni gärna lyssna på Nördic Knittings poddavsnitt om Elisabeth.

Nu ska jag ägna resten av midsommarafton åt att maska av resten av halskanten, för nackdelen med metoden är att det tar en halv evighet (plus att det är hur tråkigt som helst om man behöver repa upp).

Jag övervägde I-cordavmaskning rakt på kanten men stickade en kortare ribb som matchar övriga muddar.