Stick å brinn!

Snabbväxande

Bebisar växer fort. Tröjan och mössan och sockarna i Lanett (mönster Nancy från Sandnes garn, häfte nr 1618) passade med näppe. Storlek 9 månader. Ett nystan av det turkosa gick åt och jag använde st 2,5 mm. Kanske får jag göra en till kofta - det var rolig stickning med flera fiffiga detaljer. 

Knappar och garn från Yll o tyll. 

För den som undrar blev det här färdigt innan Stash dash så ännu har jag 0 meter inrapporterade. Dags att fästa lite trådar. Och att bilderna är på tvären beror på att Typepad tog bort sin app och ersatte med ett dåligt alternativ... och jag har semester så då tänker jag inte öppna datorn i onödan :)

Vårpasteller och Slytherin

Vårens färg på sockar var som sagt pasteller. Limmo design hade den perfekta mintgröna och färgade upp på dotterns önskemål den perfekta kycklingdunsgula färgen.

Den mintgröna härvan blev ett par Tula av isfolket-sockor. Bra beskrivning och enkelt mönster i räta och aviga maskor. Det är helt och hållet mitt fel att jag gjorde som det stod i beskrivningen så hälen blev lite annorlunda än den skulle. Den verkar sitta bra i alla fall.

 

 

Sockan stickas från tån och upp. Jag stickade med stickor 2.0 mm efter storlek L och gjorde en sydd avmaskning.

Bilden nedan gör inte sockorna rättvisa men visar färgen i garnet lite bättre.

 Sen blev det alltså ett par kycklinggula sockor i 3r-1a-ribb på stickor 2,5 mm med förstärkt häl (jag lyfter varannan maska på rätsidan av hällappen med garnet bakom).

Passade fint.

 

 Sist ut sockkavalkaden är ett par Slytherinsockar till barnens kusin S. Sockarna har legat färdigstickade ett bra tag men jag hade ju tänkt brodera på en orm också. Ormen hittade jag här. Och jag blev klar med flera kilometer till godo. Har jag nämnt att det där med att sy/fästa trådar inte är min starka sida? Garnet är Qualitas sock och jag använde stickor 2,5 mm.

Syfestival och stash dash 2107

Det känns som att våren försvann i en blinkning. Nyss var det februari och syfestival och nu är det juni och Stash dash har inletts. Förra året var Stash dash ett jättebra tillfälle för mig att faktiskt göra klart en massa ofärdiga saker. Då kom jag upp i 10 km! Så jag hoppar på i år också och ser vart det tar mig. Men här på bloggen känns det som att jag först behöver avrapportera några saker som hänt - dels syfestivalen och så en del saker som blivit klara under våren och som bara fladdrat förbi på instagram som färdiga saker. 

Om vi börjar med syfestivalen så tänkte jag bara visa vad jag köpte. Då för länge sedan. Väl framme i Älvsjö strax efter öppningstid lokaliserade vi Platsen där Tant Kofta hade sin monter och kom fram dit innan den var överbelamrad. Vi fick en pratstund med Erika Åberg och klappade på alla de fina färgerna i Färgspel. Några härvor och en färgkarta fick komma med mig hem, liksom beskrivningen till vanten Flora.

Vanten är jättekul att sticka och garnet är fantastiskt. Jag behövde räkna om lite på maskantalet på vantarna men mer om det i ett eget inlägg. Nu har jag bara tummarna kvar att sticka.

Nästa stopp var hos Limmo design där jag köpte Anna Fribergs (Yarnesty/Alpakkaanna) beskrivning Typografen Carl och sockgarn i Åska. Typografen mamma får sticka själv (eller har du ångrat dig?). 

Sen blev det lite smått och gott som fick följa med... Finnullgarn från Vanja Sea, naturfärgat och indigofärgat. 

 Lite provstickningsmaterial från Magasin Duett - Silketweed i mörkblått, Doneagal tweed och Supersoft i (tror jag) Robins egg.

Och så slank det ner lite Einband till koftan Blaer. Jag har ännu inte bestämt hur kanterna ska bli men kroppen blir i den mest fantastiska natursvarta som finns.

 

 

 

Året var 2007

Förra julen fick jag några nystan Noro Silk Garden från USA. Jag har haft jättesvårt att bestämma mig för vad jag skulle göra av dem. Det är inte mina färger kanske men eftersom jag fick dem i present vill jag ändå sticka av dem. Efter lite letande på Ravelry hittade jag rätt - och blev skickad tillbaka till 2007!

Minns ni 2007? Vi fascinerades över Jared Flood som då "bara" var en fotograf och stickare i New York. Vi dreglade över Norogarnerna och de fina färgkombinationerna. "Fast helst om man kunde få den utan den där lila/gröna/bruna." Stickor med utbytbara spetsar hade vi inte hört talas om. Visst stickade vi på rundsticka men raka stickor i bambu var också poppis. 

Jag la alltså upp till Brooklyn Tweeds Norohalsduk. Inlägget på bloggen är från 2007. Vi får se hur det blir men om jag själv inte trivs i den får jag väl ge bort den.

2007 var också året då jag slutade på min gamla arbetsplats och fick ett generöst presentkort på Yll o tyll. Året innan hade Nina Sagulin kommit ut med sin bok Sticka och jag köpte garn för att göra den mosstickade tröjan i boken. Nu blev det aldrig någon tröja. Men jag stickar just nu sjalen Salt i det garnet. Det har blivit ett par halsmojänger tidigare men nu går det sista åt till sjalen. 

Salt är en väldigt trevlig stickning med räta och aviga maskor som bildar trianglar. Brutalblockning rekommenderas tydligen. 

Bebisstickning

Det är något konstigt det där med att sticka små kläder som man ändå vet kommer att användas på riktigt. Bebiskläder alltså. Till skillnad från dockkläder. Konstigt för att jag tycker det är så himla kul  

Jag köpte ett häfte från Sandnes garn (nr 1618) som innehöll flera söta koftor och mössor (och kortbyxor men de var inte lika söta). Lite Lanett och så är jag igång med en Nancy-kofta i babystorlek. 

Arantröjan

Jomen, ja! Visst är arantröjan till Moa färdig - tack för påminnelsen! Jag hade till och med gjort i ordning ett inlägg men inte publicerat. 

Specifikationer
Beskrivning: nr 746 från Garntjänst
Storlek: Stickad efter storlek M men enligt storlek L på längden (förutom ärmhål) och kanske lite ytterligare längre ärmar
Garn: 4-trådigt ullgarn av typ svenskullgarn men inte från Kilafors. Det stod Aran 4 tr på den lilla lappen
Garnåtgång: 940 gram
Stickor: 4 mm till resårer och 4,5 till resten
Kommentar: Rolig stickning, lite kämpig för händerna och synd att jag inte kan läsa innantill så man slipper repa upp... Passformen blev lite lagom stor, det har utlovats att jag ska få ta bild med tröjan på men det måste nog bli utomhus eller en dag när hon fryser. Härligt med fett garn som blommar ut när man tvättat. Monterade först och tvättade sen.

Pastelliga sockar

Det ska vara pastellfärger på dotterns sockar den här säsongen. Förut babyrosa, nu ett par babyblå. Garnet är Novitas 7 bröder, 48 maskor på stickor 3,5, 48 varv i resåren, min vanliga förstärkta häl och 48 varv i foten innan hoptagningen för tån. 

Vi har också länge letat efter den perfekta kycklingdunsgula färgen utan att lyckas. Så jag frågade Lillemor på Limmo-design om det var något hon hade liggande. Det hade hon inte men ett par dagar senare hade hon färgat upp precis rätt nyans och skickat hem till mig. Jag passade också på att beställa en härva mintgrönt som passar fint med dotterns ukulele.

Båda är nu uppnystade och av det mintgröna har jag påbörjat ett par Tuula av Isfolket (design Anna Friberg/AlpakkaAnna/Yarnesty). Jag valde att sticka med st 2 mm och storlek large, tror det blir bra men det är alltid lika spännande att sticka tå-upp. 

Ekorrar överallt

Vantar med ekorrar överallt blev det till barnens kusin E som är ekorrtokig. Jag hittade den fina vanten Squirrely Swedish Mittens men tyckte att det var lite få ekorrar på, om de nu skulle vara till en ekorrtokig. Så jag tog mönsterdiagrammet och satte det över hela utsidan. Jag använde Rauma finull (totalt 51 gram) och stickor 2,5 mm (Zing som jag fick i julklapp) och utgick från maskantalet i vanten Esther från Vantar för alla årstider. Med min stickfasthet blir det en vante som blir för liten för mig men passade 13-åringen perfekt.

 Improviserade mönstret på insidan. Gillar hur det blev på tummen, det skulle kunna gå att använda över en hel vante kanske. Åtminstone på insidan. Baksidan av tummen blev som resten av insidan.

Tröjor och passform (och mer om Laine)

Roligt med era reaktioner på mitt inlägg om Laine. Ni behöver absolut inte hålla med mig och jag vill gärna veta vad ni tycker om ni har läst den! Apropå det inlägget så undrade Heidi vad jag tycker om tröjmodellerna i den. Alla beskrivningar kan man som vanligt (nuförtiden) spana in på Ravelry (länk). Fem av de 11 beskrivningarna är tröjor/koftor (en klänning men den går att korta av till en tröja med instruktioner för det). Alla stickas uppifrån och ner, de flesta med något slags raglan. Koftan Lanes har en falsk axelsöm och en ärm som mer liknar en isydd ärm än de andra modellerna. Med en modifierad halskant skulle jag eventuellt kunna tänka mig att göra en sådan. Jag tycker också att Ancasta är fin (jag skulle i så fall göra den som tröja). Av beskrivningarna som inte är tröjor gillar jag sockarna Siv.

Under 2016 har jag fått färdigt ovanligt många tröjor. Dels körde vi kurs med sticka tröjor som passar och dels tror jag att jag hade något slags uppdämt tröjsug och hade redan börjat med några. Två av koftorna jag stickade (Whippet) och Romy (även på bild nedan) stickades uppifrån och ner och ärmkullarna liknar dem i Lanes. Längst upp slutar inte ärmkullen i en rundning utan det blir som en kil upp mot halsen (på bilden halvt dolt av kragen).

 

Tröjan Simple Ziggurat stickades också den uppifrån och ner men den här konstruktionen gav en "vanlig" rundad ärmkulle (fler bilder finns om du klickar på länken). Jag stickade också koftan Emelie. Den stickas nerifrån och upp och sedan plockas det upp för att sticka ärmen uppifrån och ner med förkortade varv för att få till en fin ärmkulle, motsvarande en isydd ärm.

Nu har jag inte stickat en kofta med ordentlig isydd ärm och ärmkulle enligt våra förträffliga instruktioner och mått men det är troligen den typen av tröja/kofta som skulle sitta bäst på mig. Även om Romy sitter bra när jag är still så åker den runt när jag rör mig, jag måste hela tiden rätta till den och dra i ärmarna så att de sitter rätt över axlarna. Samma gäller Whippet. Det är de andra tröjorna som sitter bäst. Det gör såklart att jag är lite tveksam till att sticka Lanes. Jag har just stickat färdigt Epistrophy som har ett runt ok och alltså är en annan modell. Jag har provanvänt den men inte fotat ordentligt och ett första intryck är att den är ok (haha) men att en isydd ärm hade gjort den nättare.

Simple Ziggurat ger ju en tröja som inte behöver monteras men man har mindre kontroll över att forma halsringningen som man vill (och dessutom hade jag ganska mycket issues med att få nederkanterna och ärmarna som jag ville men till slut blev jag nöjd).

Lite kul är det att vår kursledare tillika koftexpert hävdat allt det här hela tiden. Det är inte så att jag inte har litat på henne men man blir också inspirerad av vad andra stickar och vill prova på nya designer. Utan att behöva räkna om till en isydd ärm.

Hur tänker ni kring olika tröjmodeller och passform?

Tidskriften Laine

Jag köpte det första numret av tidskriften Laine efter att ha sett den någonstans på nätet, troligen Instagram. En riktigt snygg tidskrift såg det ut att vara och folk öste lovord över den. 

Laine betyder såvitt jag vet ylle på franska och våg på finska, vilket är passande då redaktionen och chefsredaktören håller till i Finland. Flera finska designers har också bidragit med beskrivningar i det här numret.

Innehållet då? Snygg layout, tjockt matt papper som doftar sådär gott av trycksvärta och det är fantastiskt fina foton. Det finns en intressant intervju med den i stickvärlden berömda Joji Locatelli (Boxy mm) och ett reportage från en gård i Finland där man föder upp får av typen Finsk lantras. Och så finns det såklart en mängd beskrivningar. Det känns som att jag snart kommer fram till det där stora men-et. 

Hela tidskriften genomsyras nämligen av något som jag har så fruktansvärt svårt för. (Ta nu inte åt dig om du gillar det jag nu kommer att beskriva - gör du det kommer du att älska Laine.) Varje beskrivning presenteras först på ett helt uppslag med en kort text och ett snyggt foto på ett väldigt tilltalande sätt. Det är vad som står i den korta texten som jag har svårt för. Det andas mindfulness som så ofta också gränsar till någon slags andlighet. Jag skiter högaktningsfullt i om du inte tröttnar på att gå samma stig genom den täta skogen för att du aldrig tröttnar på naturen. Och jag tror inte på konceptet att en sjal kan bli en vän "beyond comparison". Det funkar helt enkelt inte för mig. 

Vid sidan av de två första artiklarna så tycker jag att de två andra intervjuerna (med Helga Isager och Stephen West) är intressanta men slarvigt presenterade som frågor - svar. Det finns också en text där en garnproducent själv skriver om sin kärlek till garn (garnet finns sedan med som redaktionens favorit och används i en av beskrivningarna), ett kort men vackert resereportage från Lissabon (som tar upp en garnaffär men hoppar över den fantastiska knapp/bandaffären och garnaffären där man får specifikt fråga efter ullgarn bland alla bjärta akrylgarner och som tipsar om Copenhagen coffee bar eller något liknande som ska vara hippt och inte om de små restaurangerna i källarplan med kaklade väggar så det känns som man sitter i någons badrum samtidigt som man serveras asgod och billig mat) och så några recept. 

Beskrivningarna är moderna och snygga och verkar välskrivna. Jag skulle nog kunna tänka mig att sticka en eller två av modellerna. Med tanke på priset (299 kr inkl frakt från Magasin duett) är det ganska så mycket pengar per beskrivning. Jag vet, man får mer än bara beskrivningarna, så det är svårt att jämföra rakt av. 

Förutom att jag inte tilltalas av mindfulness-grejen, och därmed kanske är fel målgrupp, så skulle jag vilja se en tidskrift eller åtminstone ett reportage eller en intervju som åtminstone ställer någon kritisk fråga. Jag menar inte att man ska fråga Stephen West varför han designar så konstiga saker nuförtiden - tror han verkligen att någon vill ha dem på sig? Inte kritisk på det sättet. Men kanske frågor kring hur man som designer kan leva enbart på stickning och vad man behöver tänka på för att det ska funka eller hur designern tänker kring materialval och inte bara frågor som känns ställda av en beundrare. Hur tänker man kring att även stickmodeller ofta är smala modeller? Hur tänker större garnföretag kring ursprung och miljö? Hur mår arbetarna på spinnerier, superwashgarnstillverkningsställen och färgerier? Hur mår fåren på större gårdar? I vilket sammanhang finns ull- och garnproduktion på olika platser i världen? Kombinerat med snygga designer och en snygg presentation. Den tidskriften skulle jag köpa. Åtminstone ett nummer för att prova!