Idag blir det ett lite annorlunda färdigt objekt. Jag fick ju en ny spinnrock när jag fyllde år (nej, den heter bara spinnrocken än så länge) och efter att jag konstaterat att denna nya rock kan göra allt min gamla kunde (och ganska mycket till) fick min gamla spinnrock hitta till ett nytt hem och förhoppningsvis hjälpa till att få fast en till spinnare i träsket. I och med det gick jag igenom vad jag faktiskt spunnit på min gamla rock, kikade här på bloggen, och insåg att jag på flera ställen lovat bilder på det färdiga garnet. Och sen inte gjort det.
Så här kommer bokslut, de sista garnerna jag spunnit på min gamla rock som jag ännu inte visat här på bloggen.
Först ut är det mjukaste och fluffigaste jag någonsin spunnit - Lothlórien, 150 gram Polworth-ull från Ulltopias fiberklubb. Det blev ca 440 meter tvåtrådigt, löst spunnet och ganska löst tvinnat. Jag har till och med noterat (i min för ändamålet införskaffade anteckningsbok) att jag dragit av fiber på längden, dragit ut och isär och gjort mina egna rullar ("rolags") och har spunnit med långa drag.

Nästa färdiga är från samma fiberklubb - The Shire i Devon-ull. Strävt. Stelt. Och helt fantastiskt mysigt det med! Den här flätan delade jag på längden och spann utan att dra isär fibrerna särskilt mycket och så kedjetvinnade jag ihop det. Jag ville ha ungefär samma färgskiftningar i samma ordning på garnet, minns jag. Sen gick det kanske lite väl länge mellan gångerna jag spann, så den ena halvan är lite tjockare garn än den andra... 50 meter (75 gram) och 9wpi på den grövre och 70 meter (75 gram) och 11 wpi på den tynnre. (jag är helt ny på att göra wpi men här är mina försök...)

Tredje och sista garnet för idag är också från Ulltopia (eller från den nedlagda Spinspiration-shoppen) - shetlandsull i färgen Gyllene tider. Här minns jag att jag ville ha två olika tjocka varianter. Spann nog det entrådiga "som vanligt" och så har jag kedjetvinnat. Det något grövre garnet är 90 meter (56 gram) och 10wpi, det tynnre 135 meter (44 gram) och 12wpi. Älskar färgerna! Och shetlandsullen är riktigt trevlig att spinna. Sträv men inte sticksig.

Så nu är bara frågan vad jag ska göra av de här garnerna.
Lothlórien tror jag att jag vill göra något som passar runt halsen. Kanske något i sån här fiskbensmönstringsstil som Purl Bees "Big Herringbone Cowl".
The Shire kan passa till virkade eller kanske krokade korgar. Och det grövre Gyllene tider-garnet tror jag kan bli fint att nålbinda av - kanske ett par muddar. Det tynnre skulle bli fint i ett par vantar. Mest sannolikt är att de kommer få ligga. Hittills har jag bara stickat något riktigt ordentligt av ett av mina hemspunna garner...
Recent Comments