Tidskriften Laine

Jag köpte det första numret av tidskriften Laine efter att ha sett den någonstans på nätet, troligen Instagram. En riktigt snygg tidskrift såg det ut att vara och folk öste lovord över den. 

Laine betyder såvitt jag vet ylle på franska och våg på finska, vilket är passande då redaktionen och chefsredaktören håller till i Finland. Flera finska designers har också bidragit med beskrivningar i det här numret.

Innehållet då? Snygg layout, tjockt matt papper som doftar sådär gott av trycksvärta och det är fantastiskt fina foton. Det finns en intressant intervju med den i stickvärlden berömda Joji Locatelli (Boxy mm) och ett reportage från en gård i Finland där man föder upp får av typen Finsk lantras. Och så finns det såklart en mängd beskrivningar. Det känns som att jag snart kommer fram till det där stora men-et. 

Hela tidskriften genomsyras nämligen av något som jag har så fruktansvärt svårt för. (Ta nu inte åt dig om du gillar det jag nu kommer att beskriva - gör du det kommer du att älska Laine.) Varje beskrivning presenteras först på ett helt uppslag med en kort text och ett snyggt foto på ett väldigt tilltalande sätt. Det är vad som står i den korta texten som jag har svårt för. Det andas mindfulness som så ofta också gränsar till någon slags andlighet. Jag skiter högaktningsfullt i om du inte tröttnar på att gå samma stig genom den täta skogen för att du aldrig tröttnar på naturen. Och jag tror inte på konceptet att en sjal kan bli en vän "beyond comparison". Det funkar helt enkelt inte för mig. 

Vid sidan av de två första artiklarna så tycker jag att de två andra intervjuerna (med Helga Isager och Stephen West) är intressanta men slarvigt presenterade som frågor - svar. Det finns också en text där en garnproducent själv skriver om sin kärlek till garn (garnet finns sedan med som redaktionens favorit och används i en av beskrivningarna), ett kort men vackert resereportage från Lissabon (som tar upp en garnaffär men hoppar över den fantastiska knapp/bandaffären och garnaffären där man får specifikt fråga efter ullgarn bland alla bjärta akrylgarner och som tipsar om Copenhagen coffee bar eller något liknande som ska vara hippt och inte om de små restaurangerna i källarplan med kaklade väggar så det känns som man sitter i någons badrum samtidigt som man serveras asgod och billig mat) och så några recept. 

Beskrivningarna är moderna och snygga och verkar välskrivna. Jag skulle nog kunna tänka mig att sticka en eller två av modellerna. Med tanke på priset (299 kr inkl frakt från Magasin duett) är det ganska så mycket pengar per beskrivning. Jag vet, man får mer än bara beskrivningarna, så det är svårt att jämföra rakt av. 

Förutom att jag inte tilltalas av mindfulness-grejen, och därmed kanske är fel målgrupp, så skulle jag vilja se en tidskrift eller åtminstone ett reportage eller en intervju som åtminstone ställer någon kritisk fråga. Jag menar inte att man ska fråga Stephen West varför han designar så konstiga saker nuförtiden - tror han verkligen att någon vill ha dem på sig? Inte kritisk på det sättet. Men kanske frågor kring hur man som designer kan leva enbart på stickning och vad man behöver tänka på för att det ska funka eller hur designern tänker kring materialval och inte bara frågor som känns ställda av en beundrare. Hur tänker man kring att även stickmodeller ofta är smala modeller? Hur tänker större garnföretag kring ursprung och miljö? Hur mår arbetarna på spinnerier, superwashgarnstillverkningsställen och färgerier? Hur mår fåren på större gårdar? I vilket sammanhang finns ull- och garnproduktion på olika platser i världen? Kombinerat med snygga designer och en snygg presentation. Den tidskriften skulle jag köpa. Åtminstone ett nummer för att prova! 

Comments

[Anna]

Jag har suckat över en enda kofta i tidningen men 299 + porto när jag bara vill ha EN beskrivning känns inte som ett rationellt alternativ eller valuta för pengarna. Håller tummarna för att den släpps som fristående beskrivning så småningom.

När jag köper sticktidningar är det beskrivningarna och möjligen faktaartiklar som handlar om sticktekniker som lockar, inte det redaktionella och definitivt inte livsstilsdrömmar. Och så vill jag ha bilder där man ser plaggen och detaljerna på dom och det gör man sällan när plaggen är fotograferade i dimma eller skymning eller när bilderna är lite underexponerade. Vet inte hur det är med just den hr tidningen men det verkar annars vara en populär trend.

Just nu köper jag rätt mycket "riktiga" stickböcker igen, det känns som ett vettigt sätt att använda pengarna. Och så gilla rjag Designer Knitting och Rowan.magasinet!

[Arriganen]

Ooo så intressant. Jag köper ofta tidningar/böcker för att stödja men har tröttnat på den här okritiska kärleken inom vissa "klickar". Det tycks som om allt okritiskt ska plockas upp om det kmr från rätt person. Både inom landet och i en lite bredare utomlandisk sfär. Förstår givetvis att det behövs för att det ska kunna gå runt och öht finnas blabla men nä,tror det är dags för lite fler perspektiv och mer kritik.
Jag är också övertygad om att du skulle kunna göra den där tidningen. Do it =D;)

[Annika]

Låter som om du skulle kunna göra en sticktidning i min smak! (Kanske är därför jag gillar din blogg😉)

[Marika]

Tack för beskrivningen, då vet jag att den antagligen inte passar mig, och att jag inte behöver köpa den.

[Heidi]

Intressant inlägg! Jag har fortfarande inte köpt ett nummer, men såg några tröjor från den och gillade det jag såg, så jag tänker nog beställa ett nummer och se vad jag tycker om det.

Resten låter ju som en tidning som försöker hänga med i tiden. Jag tänker då på mindfulness som är den stora grejen just nu, och som poppar upp lite varstans. Och att stickning är ju också en innegrej just nu...

Mest trist låter de magra modellerna. Alltså, jag föredrar modeller med lite kurvor, så att man faktiskt ser hur kläderna dom visar faktiskt ser ut!

Vad gillade du tröjorna i tidningen??

[Monstermønster]

Ærlig anmeldelse! Tusen takk! Jeg nyter det trykte formatet og vakre bilder, synes det er fint å holde det i hendene fysisk. Og så får man ta det andre litt såder. Noen dager er det vikelighetsflukten jeg er ute etter, andre dager føler jeg for å rive visdomsordene fra Yogiteen i filler og le høyt av det absurde.

[Irene Lundell]

Hej,
Bra inlägg, jag håller verkligen med dig! Har otroligt svårt att läsa sånt där fluff och mindfulnessgrejen ger mig inte ett smack heller. Jag håller också med dig kring sånt jag skulle vilja läsa mer om. Om det bara är vackra bilder och mönster så finns det ytterst få skäl att betala så mycket för en tidning, då kan man ju följa dessa designers på Instagram och hämta mönstren på Ravelry.

[Efwa]

Det ska bli intressant att se vad jag tycker när jag packat upp mitt exemplar. Beställde den häromdagen och nu när jag kom till mitt svenska hem låg den och väntade. Jag gissar att min läsning kommer att vara påverkad av vad jag nyss läste här. Men jag ska ändå ge den en chans.

[Mamman]

Det här var ord och inga visor!