Gutefår

Ett livstecken! Jag är här! Ja, på jobbet alltså. Där blir inte mycket stickat. För det mesta kan jag åtminstone trösta mig med de här fårskallarna som jag cyklar förbi på morgonen och på eftermiddagen (när de går i skogen) eller kan se skutta rungt på ängen utanför mitt fönster (när de går på ängen). Det är gutefår. Eller lamm. Och så har de lammungar. Och ull. Jag har ännu kunnat stå emot att ta en liten tott från de som har ull så det hänger. Dessutom är de mer intresserade av att äta än att komma nära mig eller lyfta sina vackra ansikten mot kameran.

Däremot har jag spunnit lite guteull. Finfint för torra händer. Och så blir det typ som en extra ryamatta på golvet efteråt. Bilder och sånt på stickat eller spunnet får bli en annan dag. Nu ska jag ägna mig åt att jobba ordentligt för jag har just varit på ett alldeles för långt möte med ett alltför stort inslag av fårskallighet. Och vi pratade inte ens ull...

Comments

[Queen Mudd]

Hej! Du har fått en utmaning på min blogg. Hoppas du vill svara

[ylva]

Tänk våra jobb ligger ju nära varandra och ändå så kan utsikten vara så olika Det är med avund jag läser om dina krulliga kompisar. Varför får jag bara titta på patologen?

[Annika]

Slösa tid på fårskallar utan ull - så kan man inte ha det!

[malin]

Jag vill ju också ha får i närheten som jag kan titta på! Nu är det ovis(st) vart närmaste skock kan finnas så jag får (hah) vall-färda och leta så jag kan känna mig lite "hemma". Lantis-generna gör sig påminda.

Tackar och bockar för ordskämten och utrymmet för mig att få roa mig själv med att skriva sådana jag med ;)