En gång, för länge länge sedan, var det en stickbloggare som startade en färösjalskal. En annan stickbloggare tyckte det var en mycket spännande idé och hoppade genast på. Sedan dess har stickbloggare nr 2 lyckats med konststycket att lägga upp över 300 maskor och sticka litegrann fram och tillbaka. Sen blev det nåt fel på första eller andra mönstervarvet. Sjalen har legat och legat och till sist behövdes stickan till något annat. Sjalen, som ännu inte var en sjal, blev lite ledsen och skrynklade ihop sig ännu mer. Lite stolt blev den trots allt, för stickan användes till sist för att göra en annan färösjal. Frida hette den. Hon hade ett fantastiskt fint mönster, för det hade Frida designat i en tävling för många månader sedan. Stickbloggaren skrev ner mönstret och det publicerades i Sticka!s medlemsblad nr 1 2008. Stickan hamnade i en hög, bredvid den skrynkliga sjalen. Någon gång, tänkte stickbloggaren, ska jag göra den första sjalen fin, och stor, och kanske fodrad till och med. Hur det går med den saken förtäljer inte den här historien. Fridasjalen däremot blev varm och vacker. Stickbloggaren och fridasjalen levde sedan lyckliga i alla sina dagar.
Fridasjal i 1trådigt Gästrikegarn från Järbo, fransar i 2trådigt Gästrikegarn från Järbo.
Vilken söt saga, och ännu sötare sjal!
Hoppas att inte allt hopp är ute för den första sjalen heller...även om den har blivit rejält brädad.
Posted by: lillstrumpa | 2008.04.09 at 10:34
en sån sedelärande berättelse....själv har jag just repat upp en påbörjad väska för att jag behövde garnet till ett nytt väskprojekt! Tja vad gör man inte för att sysselsätta sig!
Posted by: Åsa i Skuttunge | 2008.04.08 at 20:33
Jättesnygg! Påminner om mönstren från Grönland m.m i boken Arctic Lace:)
Posted by: Strumpstickan | 2008.04.08 at 16:12