Stick å brinn!

Alltid rött alltid rätt (och en flaska med rom)

Röda saker har det varit på bloggen i de senaste inläggen. Nu har jag hittat en seminariestickning och den går i svart. Jag har också spunnit och tvinnat i favoritfärgen ljussvart (jaja, grått då). Rött visade också kamerabatteriet så bilder på det blir det en annan dag.

Idag kan jag visa pirattröjan med pojke i. Kolla vad perfekt långa ärmarna är (nästan 10 cm längre än mönstret tyckte att 8-åringars tröjärmar borde vara) och hur snyggt piratvantarna matchar tröjan. Notera också att det är lite rött i den här tröjan också.

Jag hade ju fotat och allt...

Här är bilder på tvåändsstickade vantar till M i Lima från hjertegarn. Klickar du på bilderna ska de bli större. Blir de inte det är det inte du eller jag som är dum utan Typepad. Eller jag.

Olikalikadant

Sonens halvvantar hade blivit urväxta och ett par nya beordrades fram. Gröna skulle de vara med orangea dödskallar. För att matcha pirattröjan.

Det första paret blev för små så det ville gärna lilla kusinen S få. Hon ville ha med utan döskallar så det fick bli vita stjärnor/snöflingor/blommor istället för orangea dödskallar.

Det andra paret blev lite för stora men sonen var glad och tyckte att då kunde han ha dem längre. Broderierna blev inte sådär jättesnygga och helt rätt utförda men det struntar jag i. Det kommer inte att synas när han swischar fram på cykeln i gryningen. I alla fall inte om man kisar.

Specifikationer
Mönster: Halvvantar enligt "mittens"-mönstret i Knitter's guide of patterns. Först storlek 6-8 år, sedan storlek 8 år-liten dam.
Stickor: 2,5 mm
Garn: Gjestal Nagano Superwash
Stickfasthet: 7 maskor/2,5 cm (inch)
Rolighetsfaktor: trist, särskilt på fjärde vanten...
Fundering: undrar när jag kommer kunna sticka vantar "flytande"?

Gammalt djungelordspråk

Om du tar upp en stickning som legat ett tag är det troligen något lurt med den.
   - gammalt djungelordspråk*

 

Jajjamänsan. Efter att ha stickat ytterligare någon centimeter kom jag på det... Jag hade satt fel maskor på tumtråden. Bara att repa upp, flytta runt, och fortsätta sticka med krulligt garn. Detta är vante nr 2. Jag hann inte klart innan deadline på Vi 2 i sommar-bloggen. Som tur är har det just beslutats att den bloggen blir en åretruntblogg!! Än finns det hopp!

* åtminstone en dag gammalt och myntat av Åsa

Motorvägsstickning

Kringelikrokiga småvägar på landsbygden i all ära men i stickväg finns det inte mycket som går upp emot motorväg. Särskilt inte om provhanden sitter i baksätet och inte har så mycket annat för sig så att det går att få en perfekt passform.

Tvåändsstickad vante (utan tumme) i Lima ullgarn och stickor 3,5 mm. 58 maskor har jag lagt upp. Gillar stunsen på det stickade materialet bättre med det här garnet än med Karisma. Mjukt och smidigt blir det. Moa har valt färgerna själv och gillar kort mudd. Petter har också valt garn till ett par vantar.

Så gör man om man vill gå in i en garnaffär i Nykøbing F. och ha några sekunders lugn och ro innan helvetet bryter lös över ett stort nystan akrylgarn i illgrönt för alldeles för många danska pengar.

Sommarstickning

Bättre än så här blir det inte. Varken stickning eller vanten. Efter ytterligare ett försök med krokmaskor som krus så blir vanten slät. Här har jag stickat på min favvostrand i Danmark. Nu är en klar, en kvar. Och så tummarna förstås.

Krus

Ena halvan av släkten kommer från Jämtland. Där är krus småkaka. I tvåändsstickning är det nåt annat. Det här är mitt försök till krus med aviga maskor.

Läs mer på Vi 2 i sommar-bloggen.

Fulvantar

Hela vintern har jag gått omkring med fula och trasiga köpevantar som jag fått gratis.

Är inte det nästan skandal? Tummen på min tvåändsvante behöver lagas och då gick jag omkring med fulvantarna istället. Till sist tog jag mitt förnuft till fånga och stickade mig ett par finvantar.

 

Finska finvantar! Mönstret finns i Stickat från Norden och ett liknande finns i Folk Mittens. Jag har använt mig av fådda garner i varjefall. Det är (tror jag) Kampes tvåtrådiga svarta ullgarn och de färgglada är Rowan designer DK wool. Jag använde stickor 2mm. Tummen fick bli lite andra bårder och det blev något slags minskning för att tummen inte skulle bli alltför bred. Och jag gjorde en "rund" avslutning på både vante och tumme.

  

Om det är något som jag eventuellt skulle ha velat göra annorlunda med de här vantarna så skulle de kanske kanske kunnat få vara något varv längre. Och så skulle jag naturligtvis ha spegelvänt den andra vantens mönster... Trots det är jag mycket nöjd och har numera finvantar på mig.

Att synas eller att inte synas...

  

Du behöver

1. En dotter som inte använder vantar
2. En halvsanning om att lovikkavantar är högsta mode i Paris

3. Ett par för små lovikkavantar som förut användes

4. Ett par nystickade lovikkavantar

5. Massaker på en reflexväst som aldrig användes för att den inte är högsta mode i Paris

6. Tålamod

 

Hur mycket och på vilket sätt man ska synas är en viktig avvägning...

Ett par vantar

Mitt mål är att någon gång kunna sticka vantar flytande. Alltså så som man kan prata ett språk flytande. Och så som jag tycker att jag kan sticka strumpor. Nu är det inte riktigt så. Det här är ytterligare ett par i min övningsserie. Jag använder mig av grundmönstret i Grundmönsterboken med stort G. Garnet är tretrådigt ullgarn från Gudruns ullbod som jag och ungarna färgade i micron för ganska så länge sedan. Jag använde stickor 3 och 44 maskor. 50 gram gick åt.

Skulle kunna passa till en liten vuxens hand. Men nu ville P ha dem så gärna.
-- Nä, mamma, jag gillar inte stickade vantar, jag ÄLSKAR dem!

Klart ungen ska ha stickade vantar.