Stick å brinn!

Fan också!

Jag har börjat om på min Magickal Earth Shawl. Jag stickar runt. Det går ganska bra. När jag hade stickat 9 varv (låååååånga varv) började jag undra om jag inte skulle sluta behöva snurra stickningen runt stickan hela tiden snart. Så jag kollade en gång extra om det var så att jag hade råkat vrida maskorna innan jag började sticka runt. Fan. Jag kollade tre gånger till. Fan fan fan. Jag har alltså vridit ett varv innan jag satte ihop och började sticka runt. (infoga valfri svordomsramsa här)

Sjalen blir ju som en fyrkant. Det jag funderar på är att sticka fram och tillbaka några varv, klippa upp (som en steek) i ett hörn de nio varv som har blivit snodda och sy ihop dem åt rätt håll och sen sticka runt (fyrkantigt) utan snodd. Någon som har ett annat/bättre förslag? (Att bränna skiten har jag redan funderat på, så det räknas inte som förslag)
 

Redo för halloween

Bara ett år senare blev halloweensjalen klar. Förra året hade jag en bit kvar av spetskanten innan det var dags att halloweena. I år hann jag precis fästa de fyra trådarna, tvätta och spänna ut den. Fladdermöss och svart spets. Kan det bli bättre?

Längs med överkanten gjorde jag en i-snodd:

Mönstret kommer från The Anticraft, garnet jag använde är Järbos Gästrike 1-tr (90 gram gick åt) och jag stickade med 3mm-stickor. 
 
 
Rutten bild för storleksjämförelse

Så det gör ont i ögona

Ni vet hur det är med en del färger. De blir bara helt hemska när man ser dem på en skärm. Som Barcelonas bortadräkt. Är den rosa? Orange? eller någon hemlig blandning? Det skär i ögnona när man ska se på den. Kanske är den bättre i verkligheten?

Så är det i varje fall definitvt med min Icaros-sjal. Jag är på sluttampen, inte många varv kvar nu. Och när jag försöker fota den så blir det sådär. AJ! Det skär i ögonen! I verkligheten är färgen skitsnygg röd. Väldigt röd. Men min kamera klarar inte riktigt av att fånga den färgen. Håll tillgodo med dessa försök till illustration. 

   

Att göra av med garn...

Ja, det gäller ju att inte bara köpa på sig garn utan också att göra sig av med garn. En kasse restgarn gick till skolan där de fingervirkar långa långa trådar som nystas upp och sen fingervirkar de av de fingervirkade trådarna. Det blir jättehäftigt och det vill man ju bidra till!

Att dottern är nöjd med sin snabba mössa är också roligt. Hennes kompisar ville också ha och jag försöker ställa upp... Hittills har två kompisar blivit nöjda. Glöm inte bort att alla möbiussjalar som legat och värmt byrålådorna nu kommer väl till pass runt smala halsar som vill ha bylsigt runt omkring, helt enligt modet, och inga långa lösa ändar som fastnar i cykelhjulet eller bussdörren eller rulltrappan eller...

   
Moa med möbius och  HM-donna med stor laxrosa sak runt halsen

   
Moa spexar med kompisarnas snabba mössor.
 
 

Jag bryter ihop

Det är bara att bryta ihop och komma igen! Så här långt hade jag kommit på min Magickal Earth Shawl från boken A gathering of lace.

Jag och den spetskantskombinationen blev aldrig överens. Och att sticka en lååång lååååååååååång remsa har aldrig varit min melodi. Så jag tog fasta på ett tips jag läst i ett forum på Ravelry, bröt ihop och kom igen genom att lägga upp 4 gånger 387 maskor + fyra hörnmaskor med uppläggning runt en tråd så att jag kan ta upp maskorna sen och sticka fast en kant istället. Den som orkar räknar ut att det blir många maskor. Och inte ser det särskilt snyggt ut heller. Ännu. Det känns i varje fall bättre nu. Den som biter ihop får se om det blir en sjal den här gången.

Sanningen

Samtal på åskådarläktaren i brottningslokalen

Flicka 5 år (F): Vet du, det där är min storebror (pekar).

Stickande tant (jag): Jaså?

F: Jaa, för han har just börjat här på brottningen och... Vad GÖR du egentligen?

Jag: Stickar.

F: vad då?

Jag: En sjal som man kan ha runt halsen så här...

F: Det ser lite konstigt ut. Men jag gillar i allafall bara rosa. Fast idag har jag inte det på mig för jag har såna här och en sån här och ja. Och så gillar jag rött.

Jag: Jaha, men det här är ju rött, ser du? (visar mot ljuset)

F: Ja, men jag gillar bara sånt som är HELT rött, inte sånt som det är en massa hål i och så. Det är inte så snyggt tycker jag. Åh, titta där är min storebror! Och förresten det är bara EN tjej med på brottningen, va konstigt va?! Bla bla bla...

Närbild på min Icaros. 

Nu också med bilder...

  Här är (förhoppningsvis) bilder som hör till min tidigare vårhalsduk. Det är Lace ribbed scarf som finns gratis på Knitty.com.

Jag har använt mig av blågrön babyalpacka inhandlat hos Sannsticks och bambustickor 3,5 mm. Mjukt värre, kan jag tala om.

I stickväg var mönstret inte så himla upphetsande. Ganska trist. Men resultatet gillar jag. Så vad gör man inte...

Garnet har jag inget att klaga på. Mjukt. Mycket mjukt. Någon tendens att det delade sig ibland men där får jag nog vara självkritisk och skylla en stor del av det på okoncentration och slitna stickor.

Jag använde nästan allt av garnet, kanske 85 gram. Det finns lite kvar till ett par muddar eller så. Halsduken är kanske 25 cm bred och 2 meter lång. Sisådär.

Vårens sjal är här

Äntligen!

Vilket inte är vad man kan säga om typepad just nu... Om ni saknar bilder i det här inlägget kan jag meddela att det inte är mitt fel... Jag har åtminstone stickat färdigt. Och jag hade till och med bloggat färdigt. Med bilder. *morr*

Uppdatering: Det ursprungliga inlägget har återskapats i ungefär liknande form som det som spårlöst försvann och kan hittas här.

Lite stickat

Förutom sockor har jag stickat några fladdermöss. Jag valde till sist 1-trådigt Järbo Gästrike i svart svart (inhandlat hos Yll o tyll) och mina favvobambustickor i 3 mm.

Ser ut som nåt slags konstig blomma. Eller nåt. (Mönster från the anticraft.)

Det var på håret

Jag har just stickat klart en Flower Basket Shawl (länk till Ravelry), min fjärde, nej femte, faktiskt. Den här blev i pälsull från Östergötlands ullspinneri, i en ny härlig rostorange färg. När jag maskat av fanns exakt 12 cm garn kvar att fästa med och ungefär lika lite vid uppläggningsmaskorna. Ibland ska man ha tur också... Jag tror att jag har varit tvungen att repa upp åtminstone på två av de föregående sjalarna för att få garnet att räcka till spetskanten.

Den här sjalen var också min första bekantskap med Addi Lace (4mm, 100 cm). Trevligt att träffas, vi ses snart igen, gärna i en annan storlek också!

Den är fin, jo. Mönstret är ok att sticka. Men nu blir det ingen mer exakt sån. Så det så. Tilläggas ska kanske också att ingen av de fem sjalarna bor hos mig. (Stort grattis till K, som jag antar inte läser här...)