Jag var med i Ulltopias fiberklubb och har börjat spinna av den första sändningen. Spinner med långa drag (=försöker spinna med långa drag). Det är så kul när man kommer in i det och garnet blir så runt och mysigt!
Ser fram emot att provspinna de andra också. Funderar på att önska mig en ny spinnrock till min jämna födelsedag. Förslag?
Färgglatt önskade hon sig och färgglatt fick hon, lillkusinen som fyllde 18. Mössa i hemspunnet garn med riktigt mycket häng.
Färgen syns bättre på den nedre bilden. Moa modellerar.
Det var kul att sticka av egenspunnet garn, har ju inte gjort det så mycket ännu. Jag utgick från ett mönster som använder Drops Silke-alpacka och hade stickor 4,5 mm. Jag är nöjd med själva stickningen och garnet - bra mösstjocklek. Hänget är lite mycket i min smak men enligt ungdomarna var det bra.
Idag kom första sändningen i Ulltopias fiberklubb. Idag kom också den efterlängtade boken Spin Comtrol. Nu ska här spinnas.
Att spinna lite shetlandsull i färgen Gyllene tider gör mig på bra humör.
Jag fick fortsatt inspiration att spinna mer efter vår träff i Spinnargillet. För att motverka det gråa tog jag fram en merino-ull-blanding i gulgrönt. Drog av små bitar, drog isär både på längden och tvären och gjorde små rullar (aka rolags).
Så drog jag ut fibrer från mitten av rullen och spann med långa drag. Det var ju helskoj!!! Kunde inte sluta. Egentligen var målet att spinna lite tjockare garn än vad det blev. Om jag hade gjort det och haft något mindre snodd hade det nog gått att behålla entrådigt.
Det blev så runt och härligt garn av det. Jag tvinnade iallafall ihop det till ett tvåtrådigt garn. Det är 100 gram och ca 190 meter.
Och det passar helt perfekt till sonens nya vinterjacka. Så här måste nog stickas något. Vi får se vad han vill ha (om han vill ha något)
För ganska så länge sedan köpte jag på mig lite olika ullsorter från World of Wool. Bland annat "Grey Suffolk top". När jag sen googlade efter lite tips på vad man skulle göra av den ullen så hittade jag ett blogginlägg som avslöjar att min gråa Suffolk inte alls är Suffolk. Nähä. Där ser man. Intressant. Suffolk-får är inte gråa. Vad det är är fortfarande en gåta! Någon som vet?
Ullen är ganska så sträv och inte mjuk. Och den är definitivt inte kort så som riktig Suffolk ska vara. Men den funkade bra som övningsobjekt och var helt klart ganska så trevligt. I Spinnargillet utmanar vi oss själva och just nu är utmaningen "big yarns".
Vi hade en spinnträff hos Tina och inte hade jag sinnesnärvaro nog att ta kort. Men jag spann av den gråa "suffolk"-ullen med min jätteslända och resultatet blev ganska så stort. När jag kom hem fortsatte jag att spinna, men nu på spinnrocken och så stort som den tillåter (det är en gammal rock som inte klarar av alltför tjocka garner). Det blev inte jättestor skillnad - det sländspunna är till höger och det som jag spann på spinnrocken är till vänster.
Jag har 100 gram till hemma som jag tänkte spinna upp. Kanske det kan bli ett par vantar om man stickar glest och tovar ihop litegrann. Läs mer också på Spinnargillets blogg.
Jag tror att jag har hittat allting nu så det här är det sista från 2011.
Maskinstickad halsduk
Garn från min pappas äventyr i en lada i Norge. Mest för att testa att sticka och se hur garnet beter sig. Ja. Tänkte först sticka en spetskant runt hela. Men njäe. Inte på den här.
Ingrid och muddar...
i egenspunnet garn som legat förädlat ganska länge. Tvättade och blockade och färdiga att användas. Det här garnet spann jag under förra jullovet och målet var att spinna så tunt jag kunde. Det blev trevligt resultat. Garnet är tvåtrådigt och jag tvinnade ihop det bara rakt av men ändå så blev det inte så mycket raggsocka över det hela och färgerna radade upp sig fint i sjalen! Så jag är helt klart nöjd med det här projektet från början till slut. Mönstret är mitt eget Ingrid.
Ingrid
Och muddar:
Sjukstuga här hemma gjorde att det blir ett försenat gott slut för bloggen 2011. Därför önskar jag nu gott nytt år! Än så länge tänkte jag inte önska god fortsättning på det nya året, inte förrän allt gammalt som avslutats men som ännu inte tagit sig ända fram hit på bloggen har presenterats...
Så då är det väl bäst att dra igång med slutandet! Först ut är ett gäng grejer till halsen.
1. Första handspunna garnet i en tub
Ja, mitt allra första garn som jag spann på slända har till sist blivit något användbart. En halsmojäng. Ungefär 50 gram.
Ja, det är ju januari och lågenergilampsljus ger inte bästa återgivningen av färger... Här ett försök att fånga de sista fotonerna i det gråa dagsljuset.
2. Dragon skin cowl
Mönster från Ravelry (Alexstraza cowl - länk). Garnet är Andes (55 gram) och jag använde rundsticka 4 mm. Mjuk och skön!
(utan blixt - rättare färg)
3. Patentstickad halsvärmare à la Ilsefin
Tubsjal - alltså en ihopsydd halsduk - verkar vara ungdomens vintermåste. Ilsefins beskrivning på en sådan hittar du här. Jag la upp några fler maskor (inte många, kanske 6 till, minns inte riktigt) och stickade med Indiecitas tunna alpacka på stickor 5,5 mm. Tubsjalen blev lång, 1,5 meter när den är dubbelvikt. 185 gram garn gick åt. På bilden är det två varv runt halsen men det går lätt att dra den tre varv runt. Och det är möjligt att den växer!
4. Återvunnen neon
En tröja stickad i Färgkrafts pälsblend i färgen Neon blev omstickad till en rätstickad sjal. Som vanligt ökar jag genom att göra ett omslag först på varje varv. Gillar hur det blir en liten ögla. Tror att jag har använt stickor 3,5 mm och det är 110 gram. Ganska stor och mysig blev den.
Ett försök att fånga färgerna i "dagsljus":
Jag är verkligen ingen expert på att spinna men jag tycker att det är roligt. Än så länge ser jag det som en hobby som är ganska så kostnadseffektiv. Min spinnrock köpte jag på Myrorna efter ett tips från Åsa. Jag gav 120 kronor för den.
Efter rejäl skrubbning behövde jag laga den med vad jag hade hemma (stabilt bomullssnöre och ringen till en konservburk). Den skramlar och jag har bara en spole som funkar bra. Men det blir garn av den! Jag har lagt 120 spänn på sämre saker!
Eftersom jag inte har mer än en fungerande spole brukar jag nysta upp mitt entrådiga garn med nystmaskinen och direkt sätta i ett ihoprullat papper som jag sen kan sätta i min hemmabyggda låda.
Den här gången tvinnade jag ihop tre trådar till ett tretrådigt garn för jag ville att det skulle bli ungefär lika som mitt tretrådiga gröna corriedale/alpackagarn. Jag har provat navajotvinning (eller kedjetvinning) tidigare (se här och här) och det är trevligt, särskilt om man har ett garn som är flerfärgat. Det är också lättare att ta slut på allt garn samtidigt utan att behöva krångla eftersom man utgår från bara en tråd åt gången då. Lyckades ändå ganska bra utan att bli tokig den här gången - här är vad som blev över av det entrådiga:
Nu återstår bara tvätt av det färdiga garnet. Ofta blommar det ut litegrann då också. Jag hoppas på det. Nu känner jag mig ganska så nöjd och hoppas kunna sticka något av det snart, kanske till Petter.
Det är ca 375 meter och 178 gram.
Ja, det var länge sedan men idag har jag spunnit. Jag fortsatte på det som var på rocken och fick faktiskt slut på corriedale-ullen jag höll på med. Jag blev naturligtvis tvungen att kolla i spinnkorgen om det var så att ullen verkligen var slut och hittade alla fina fibrer jag har köpt på mig så nu är jag jättesugen på att spinna mer!
Men först är det dags att tvinna - det är kul för det går så fort! Tretrådigt ska det bli.
Recent Comments